Uppför Hahnenkamm!

Två dagar in i Transalpine-run börjar man som så smått komma in i lunken.

Upp, packa, äta, springa, äta, äta, äta, massera, sova. Och så börjar det om. Livet rutas in mot ett mål och det är att ta sig i mål om si så där sex etapper. Den största oron är skador och överansträngningar. Nu har vi redan många slitna delar, men det mesta känns under kontroll.

Arrangemanget är välordnat. Allt är bra från matkontroller till massageteam. Något oväntat så drar de sig inte för att dra rutten långa sträckor på teknisk stig. Dessa sliter mycket jämfört med vanliga grusstigar.

Deltagarna är vana löpare och tok kittade med kompressionsmaterial. I övrigt verkar deltagarna ganska ointresserade av placeringar och cermonier som arrangören tycker om att uppmärksamma.

I morgon ska vi uppför Hahnenkamm- störtloppsbacken och vidare över några 2000m toppar till Neunkirchen. Det är den tuffaste etappen- 46km lång och 2258hm.